Ibland funderar jag på att stanna kvar hemma. Men det enda sättet att få mig att stanna kommer aldrig att hända. Är det såhär det känns? Jag vill inte just nu ha några känslor för nånting. Men de enda jag vill här i livet är helt hopplöst att få/fixa.

Jag satt och dagdrömde om mitt liv idag bakom Helén på motorcykeln. Åkte runt i vackra skåne och bestämde vilket hus jag ville ha och allt.. Önskade bara att den jag ville bo med kunde bo där med mig!